FRI LUFTVÄG INNAN INTUBATION

Mer från Bernie Hanrahans föreläsning. Som tidigare är det saker som vi förhoppningsvis redan ‘vet’ men ändå verkar behöva höra om och om igen. Den här gången med fokus på hur vi åstadkommer fri luftväg hos patienter med reducerad GCS utan medikamenter och utan intubation. 

Den medvetslöse patienten behöver fri luftväg och O2. Om patienten är en 3a på Glasgow Coma Scale är blir det lite lättare. Som regel är patienten så ‘djup’, så medvetslös, att de luftvägsskyddande reflexerna är utslagna. Patienten accepterar en larynxmask (LMA) eller en svalgtub utan att vi riskerar att stimulera till kräkning eller laryngospasm. Senare kan som regel kan en sådan patient intuberas ‘kall’ dvs utan några medikamenter.

Det blir mer komplicerat om GCS är högre. En hypoxisk patient med GCS på exempelvis 6-7-8 riskerar att utveckla larynxspasm om vi okritiskt trycker ner en LMA som det första vi gör.

Bilden nedan är naturligtvis från prehospital verksamhet men ‘tänket’ är som vanligt applicerbart även på akuta situationer inne på sjukhus.

Det är väl bara att intubera eller?

N-E-J, det är inte bara att intubera. De flesta hade nog valt att låta brandkåren göra sitt jobb, få ut patienten och sedan intubera under säkrare former på marken eller på en bår.

Fram tills dess måste vi försöka hålla fri luftväg för att kunna oxygenera patienten. Problemet är att patientens GCS ligger runt 8. Om vi som det första vi gör är att trycka ner en LMA riskerar vi att patienten spasmar och sen är vi långt upp i Shit Creek. Det behövs ett bättre sätt att arbeta på.

Så, hur får vi snabbast fri luftväg hos en patient med sänkt GCS utan att provocera kräkreflexen eller få laryngospasm?

Här är ett förslag på en serie med ingrepp som innebär stegvis ökande stimuli. Istället för att gå direkt på LMAn så börjar man i andra änden med ingrepp som är mindre irriterande. I takt med att man ser hur patienten tål ingreppet går man vidare till nästa steg som innebär ökat stimuli men också bättre luftväg.

Sekvensen är

1. Shout n’ shake
2 Jaw thrust och manuell fri luftväg.
3. Svalgtub
4.Nasofarygeal tub
4. Sug i svalget
5. LMA

I praktiken börjar vi med att försöka väcka patienten. Om patienten inte vaknar kan vi anta att patienten tåler en jaw thrust. Om jaw thrust tolereras kan vi sätta ner en svalgtub. Om svalgtuben tolereras lägger vi ner en eller två nasofarygeala tuber. Om dessa tolereras vågar vi suga rent i svalget för att få bort blod, slem och annat. Om patienten inte heller reagerar på sugen så bör vi kunna lägga ner en LMA.

Förhoppningsvis får vi nu luft i patienten. Vi vinner därmed den tid vi behöver för att evakuera patienten ur bilen så att intubationen kan ske under säkrare former på marken, på en bår eller i ambulansen.

This entry was posted in Uncategorized and tagged , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *