EZ-IO

Vi är dåliga på att använda oss av intraosseösa (IO) infarter. Vi slösar bort urdåliga, ostabila patienters värdefulla tid på att sticka, sticka, sticka innan vi till slut får in en enstaka liten skitvenflon som kanske funkar eller kanske inte funkar.

Bättre då att använda någon av de olika metoderna för intraosseös tillgång. Inom 20 sekunder har vi grov infart till patientens blodomlopp med en ‘success rate’ på 90% på första försöket och minimal komplikationsrisk.

En grov kanyl direkt in i en ‘ven’ som aldrig kollapsar oavsett hur hypovolem patienten än är. En infart som har en teknisk övre begränsning på 5-10 liter vätska per minut där vi kan ge de flesta läkemedel inklusive de läkemedel du inte trodde. Trombolys, kontrast, blod, vasopressorer etc…

Varför använder vi då IO så sällan? Jag vet inte men kanske för att vi inte seriöst tränar på det och kanske för att IO inte finns i våra algoritmer? På mitt förra sjukhus hade vi som regel att alla hjärtstillestånd skulle ha en IO oavsett om dom kom in med venflon eller inte. En poäng med detta var att vi skulle bli medvetna om att utrustningen fanns på akutrummet och att det fungerade. Var det en bra ide?

‘Train as we fight. Fight as we train’

Det finns många olika varianter varav endast ‘B.I.G.’ är dålig. Vi använder EZ-IO. Finns en instruktionsvideo på youtube.

EZ-IO

Notera att testkaninen är vaken och inte tycker att det var någon big deal alls….

/Ni kommer att minnas mig som Roids….

This entry was posted in Uncategorized and tagged . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *